Hur blev det så här?

En artikel i ”skriv i DN” skriven av en vanlig man gjorde mig tårögd.
”Plötsligt hördes en smäll och en liten flickas hjärtskärande gråt, jag springer fram till henne för att trösta. En artikel ”Pedofilmän i Sverige”som stått någon dag innan, får mig på något oförklarligt sätt att välja att inte krama den gråtande flickan. Det var mitt fadershjärta som fick mig att vilja se efter om hon skadats och försöka trösta. Den som gråtande gick därifrån var – jag! En oerhörd sorg och en skam över att vara man fyllde mig.”

Vad har vi för samhälle när en man är rädd för att trösta ett gråtande barn, rädd för att folk ska tro att man är pedofil. Jag vill inte acceptera detta. Jag vill inte tro att människor tänker så i första hand. Egentligen vill jag inte gå in i denna debatt men tydligen är det som dominerar i folks tankar och rädslor. Jag märkte det som reaktion på min tidigare artikel när män inte vill eller vågar arbeta med barn. Så låt oss debattera. Hur blev det så här?